Löpning är för ensamvargar. För de som älskar att mala på i löparspåret i ensamhet. För de som vill gå in i sin egen bubbla och sammanbitet jaga både kilometrar och sekunder. För de som inte klarar av att samarbeta i team och jobba i grupp. Inget kunde vara mer fel. Löpning kan verkligen vara en oerhört social sport där vi-känsla, vänlighet och gemensam strävan ligger i fokus.
Löpning är för ensamvargar. För de som älskar att mala på i löparspåret i ensamhet. För de som vill gå in i sin egen bubbla och sammanbitet jaga både kilometrar och sekunder. För de som inte klarar av att samarbeta i team och jobba i grupp. Inget kunde vara mer fel. Löpning kan verkligen vara en oerhört social sport där vi-känsla, vänlighet och gemensam strävan ligger i fokus.
I helgen avslutades den fyra dagar långa landsvägsstafetten St Olavsloppet med målgång i ett soligt och festpimpat Trondheim. St Olavsloppet har en bansträckning vars vyer är minst sagt ”breathtakning”, speciellt när solen strålar lika vackert som i år. Jag hade förmånen att vara med och dela denna upplevelse med ett gäng andra löpare i vårt fina lag – vår gemensamma arbetsgivare Östersunds kommun.
Staffett är så roligt! Om du någon gång får möjlighet att springa en stafett, så gör det! Det är individuella prestationer i en lång kedja där varje länk har betydelse för resultatet. Men också en gruppaktivitet där glädje, kämparanda och gemenskap är viktiga ingredienser. Med det blir den enskilda prestationen blir upphöjt gånger tre, eller fyra, eller mer ändå, och det handlar inte längre enbart om den egna löpningen utan det handlar om att vara en del av något stort och viktigt.
Det handlar om att heja fram lagkompisar, hjälpa dem stå ut när det är tufft längs banan, beundra dem som gör sitt lilla extra utifrån sina förutsättningar, ta emot och klappa om vid växlingar och målgång. Det handlar om att vara i en ”stafettbubbla” där det som sker här och nu är det viktiga och riktiga och det handlar om att vara i den bubblan tillsammans med lagkompisarna.
Vid det här laget är det tradition för mig att springa St Olavsloppet för Östersunds kommun. Det är generöst av vår arbetsgivare att stå för anmälningsavgift och en del kringkostnader för detta. Men det är även effektivt och varje satsad krona genererar mångfaldiga vinster tillbaka. Självklart är det en friskvårdsvinst eftersom det ger många en anledning att träna men det är den lilla vinsten i det hela. Den större vinsten handlar om hur människor växer och blir starka som team. Östersunds kommun är en stor arbetsgivare med över 5 000 anställda och många som deltar i loppet känner inte varandra sedan tidigare.
I ett stafettlag är vi alla lika – oavsett vilken roll vi har i arbetsvardagen. Svett luktar svett oavsett vem som svettas, en kilometer är en kilometer oavsett vem som springer den. Vi hejar, kämpar och blir ett team tillsammans. Nya bekantskaper kommer till och gamla stärks. Vi hittar gemensamma kopplingar, blir nyfikna på varandras arbetsguppgifter och lär känna delar i arbetskedjan som vi aldrig annars skulle komma i kontakt med. Det är teambuilding av högsta kvalitet – garanterat väl investerade pengar.
Två andra roliga stafetter har jag också varit med i; Stadsstafetten i Östersund och Vasastafetten. Här har jag fått möjlighet att springa med världens trelivgaste och härligaste tjejer! Det är när jag springer sådant här som jag verkligen fattar hur socialt löpning är! Det är inte tempot eller kilometrarna som är det viktigaste; det är att ha roligt! Och stafett är roligt! Att vara en del av ett gäng som stöttar, peppar, hejar, gläds, tröstar, lyfter fram och upp – det är roligt. Eller egentligen är roligt ett litet ord i sammanhanget. Det är livskvalitetshöjande!
