Vi behöver ha lite humor och självdistans till våra kroppar! Vi pratar så ofta om att vi ska hylla kroppen och vara tacksam för den. För allt den gör för oss och för att den är. Jag skrev också ett inlägg om det för någon månad sedan. Men jag tror samtidigt att vi behöver se oss själva med lite glimten i ögat. Att bli vän med kroppen på riktigt.
Yngre barn är ofta ganska bra på detta. ”Det ser roligt ut” kan sonen säga när min mage trillar över linningen. Ja, visst, det gör det faktiskt. Det ser roligt ut. Det är inget negativt i det. Det är väl bara lite häftigt att en mage kan forma sig åt det hållet också. Eller när jag tittar på mina rynkor (kanske ska jag kalla dem fåror, för de är djuuupa, hahaha) som jag har i pannan, då kan jag inte låta bli att tänka att jag måste ha fått dem för att jag har gått omkring och sett förvånad ut större delen av mitt liv. Det är väl ganska kul och humoristiskt egentligen. Tycker jag i alla fall.
Om du ska bli vän med din kropp, och dig själv, på riktigt, så är det inte utseendet som räknas. För en vän kan se ut hur som helst och vi tycker om den ändå, visst?! Det är andra kvaliteter som räknas då. Och om din kropp ska bli vän med dig kanske du behöver bry dig mer om att ha roligt tillsammans med den än om hur den ser ut och vad den är ”duktig” på? Precis som med andra vänner.
Hylla gärna kroppen och älska den. Men våga ha lite humor kring den också! Kanske kan det bli ett bidrag till att världen släpper på lite utseendefixering och skönhetshets.