Nu sitter vi här i soffan och myser… Att få vara hemma och ta hand…
Uncategorized
När kartan inte stämmer med verkligheten
Nej, det här inlägget handlar inte om mina tillkortakommanden när det gäller orientering (även om…
Bara 90 sekunders löpning
Jag är säker på att vi alla upplever det någon gång då och då. Den…
Full fart framåt eller kvar i gamla vanor?
Jag är knappast ensam om att ha lite nystarts-feeling så här i början av året.…
Hej då 2017!
Med bara några få dagar kvar av 2017 kan det vara läge att summera året. Som alla andra år så har det även detta år funnits både bra och mindre bra saker. I min summering är fokus på de bra sakerna; de jag vill ta med mig in i 2018 för att minnas, vidareutveckla eller som bas och styrka när det känns tufft kommande år.
Några droppar av det positva från 2017 som jag tar med mig:
Sov! Bara sov!
Igår var jag vansinnigt trött hela, hela dagen. Så där otroligt genomtrött hela vägen inifrån och ut. Från forsulorna till längst ut på huvudknoppen. Jag tänker mig att flera av er kan förstå och känna igen den känslan. Som när minsta lilla ansträningning är som att bestiga det högsta berget.
1:a december med snö och mys
Åh, tack kära snö för att du kom! Jag gillar verkligen den här tiden på året; advent med mörker och kyla, men också med kritvit snö och ljus och stjärnor som tänds. Allt tillsammans skapar en mysfaktor som är svår att förneka. För mig är det så himla bra att det här myset finns för just nu är det en rätt hektisk tid.
Vad du än gör med den ena sidan av kroppen – gör samma med en andra
Vi har våra vanor och ovanor. Inte minst när det gäller hur vi använder kroppen. Vilket ben tar du först när du kliver uppför en trappa eller en avstats? Om du sitter med benen i kors, vilket ben hamnar överst? På vilken sida, höger eller vänster, bär du den tunga matkassen?
Slipa ner trösklarna!
När det kommer till träning så gillar jag löpning mest av allt (det har kanske gått fram om du läst här förut ????). Jag har dock lovat kroppen att jag ska fokusera lite mer på styrka nu ett tag.
Varför springer jag?
Det korta svaret på frågan i rubriken skulle vara: För att det är roligt! Men vad är det då som gör det roligt? Vad är det som gör att jag tar på mig löparskorna flera gånger i veckan? Och ÄR det verkligen roligt hela tiden, varje gång?
Jag kan knappt komma ihåg varför jag började springa en gång i tiden, men det måste ha varit ett av de bästa beslut jag har tagit i mitt liv. Det är definitvt ett av de mest stabila besluten på så sätt att jag närmare tjugo år senare fortfarande springer.