Nu sitter vi här i soffan och myser… Att få vara hemma och ta hand om den man gillar bäst. Tänk vilken bra grej det är. Vi får en hel extra dag tillsammans sonen och jag. Att ta vara på den och göra något extra mysigt ihop. Kura under en filt, läsa lite bok, titta på Barnkanalen, prata lite strunt. Vad mer kan man behöva en fredag som denna?
Ja då var det dags då. Att vara hemma och pyssla om en liten sjukling. Jo, för igår landade helt plötsligt en rejäl ”pizza” på vardagsrumsmattan och en hulkande bleknos behövde all omsorg. Det var bara till att ställa om hjärnan från JOBB till VAB. Denna fina förmån som vi har i Sverige.
Jag har nog ett av världens bästa jobb. Jag har roliga arbetsuppgifter, frihet att forma mina uppdrag och möjlighet att styra mina arbetstider ganska mycket. Jag har härliga arbetskompisar och jag får jobba både tillsammans med andra och ensam. Men det är samtidigt ett jobb med högt tempo, mycket att göra och där ingen går in istället för mig när jag är ledig, sjuk eller som nu – när jag vabbar. Allt som ska göras, plus lite till, får jag ta i kapp när jag är tillbaka. De gånger då jag varit hemma men sjukt barn har jag därför ofta försökt trycka in en massa jobb också; mejlat, ringt, skrivit, planerat… Det är väl det som brukar kallas att ”vobba”; jobba och vabba samtidigt.
Att vobba har sina fördelar. Jag slipper ju lägga allt på hög och komma tillbaka till jobbet med överfull agenda. Men samtidigt är ju ”vabbet” till för barnet, inte till för mig eller för mitt arbete. Så idag väljer jag att faktiskt ta min rättighet och koncentrera mig på sjuklingen. Att koppla bort jobbet och fokusera tankarna på här:et och nu:et. ”Nu är det DU och JAG, grabben”. Det här är vår dag och vi fick den lite gratis kan man säga, på grund av, eller TACK VARE en liten bacill. Härligt att vi kan göra det bästa av den. Så nu stoppar jag undan alla tankar på jobbet och låter det vara till på måndag.
