Hur lyssnar du på kroppens signaler?

”Lyssna på kroppens signaler” säger vi ofta. Men vad menar vi egentligen och kan vi verkligen alltid förstå vad den säger? 

Fredag morgon och det är dags för dags för den vanliga morgonträningen. Jag känner mig lite trött, omotiverad. När jag tänker efter så har det faktiskt varit lite motigt hela denna vecka. Det har liksom inte funnits något krut i kroppen. Inte så konstigt kanske men små hostiga barn blir nattsömnen upphackad och det tär ju på en. Jag bestämmer mig för att skjuta på morgonträningen och göra det till ett lunchpass istället. Det kanske känns bättre lite senare på dagen. Ibland är det ju så.

Lunchen kommer. Jag känner mig fortfarande inte så motiverad. Är lite seg. Tankarna virvlar förbi: ”Håller jag på att bli förkyld ändå?”. Nej, jag känner ju inget i halsen, ingen snuva, inget som påminner om förkylningssymptom. Bara den där ”vill inte-känslan” i kroppen. Bestämmer mig för att tolka den som lite normal lathet, om ni förstår vad jag menar. Det är ju inte första gången jag får övertala min kropp till att saker. För ibland samarbetar ju inte alla signaler i kroppen optimalt. Som när en del av mig vill ligga kvar i sängen istället för att ta morgonlöpningen, eller när jag på slutet av ett lopp pushar resten av kroppen att inte ge upp, kämpa på. Då gäller det att inte lyssna till den där trötthetssignalen.

Ställer mig på löpbandet och trycker igång. Det känns okej ändå. Benen är rätt pigga, jag andas normalt, pulsen ser ut att ligga rätt i förhållande till ansträngningen. Ändå finns det där någonstans, en svag känsla av något som är fel… Eller är det bara jag som inbillar mig?

Det första som säger mig att jag tolkade kroppens signaler fel denna gång är att jag inte får någon skön ”efter-tränings-känsla”. Ingenting! Inte minsta lilla endorfin verkar vilja hitta fram och signalera. Det känns bara… obekvämt. Det andra som säger mig att det blev fel är att jag inte blir hungrig. Inte ens efter en stund när jag duschat, bytt om och är på väg tillbaka till jobbet igen. Det tredje och mest tydliga tecknet är att jag efter jobbet däckar ihop under en filt med feberfrossa.

Så, detta med att lyssna på kroppen och framförallt tyda kroppens signaler, det tycker jag är svårt ibland. Kanske är jag bättre på att förstå vissa och sämre på andra? Ja, så är det nog. Jag har lätt att höra kroppen ropa efter rörelse, men jag har till exempel en tendens att överskatta hur frisk jag är (eller underskatta hur sjuk jag är?!) när jag ska igång efter en förkylning. Det har hänt mer än 1 gång att jag startat förtidigt och fått bakslag. Här är helt klart ett förbättringsområde för mig!

Hur lyssnar du på din kropps signaler? Vilka är lättare för dig att höra och förstå och vilka är svårare? Hur tolkar du det du hör och vad gör du av det?

Inga kommentarer

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras