Det korta svaret på frågan i rubriken skulle vara: För att det är roligt! Men vad är det då som gör det roligt? Vad är det som gör att jag tar på mig löparskorna flera gånger i veckan? Och ÄR det verkligen roligt hela tiden, varje gång?
Jag kan knappt komma ihåg varför jag började springa en gång i tiden, men det måste ha varit ett av de bästa beslut jag har tagit i mitt liv. Det är definitvt ett av de mest stabila besluten på så sätt att jag närmare tjugo år senare fortfarande springer.
Det korta svaret på frågan i rubriken skulle vara: För att det är roligt! Men vad är det då som gör det roligt? Vad är det som gör att jag tar på mig löparskorna flera gånger i veckan? Och ÄR det verkligen roligt hela tiden, varje gång?
Jag kan knappt komma ihåg varför jag började springa en gång i tiden, men det måste ha varit ett av de bästa beslut jag har tagit i mitt liv. Det är definitvt ett av de mest stabila besluten på så sätt att jag närmare tjugo år senare fortfarande springer.
Även om jag inte kommer ihåg varför jag började springa kan jag med lätthet komma på mängder av skäl till varför jag fortsätter, och varför det ”är roligt”.
Jag springer för att:
- Jag känner mig levande när jag springer! Andningen blir snabbare, hjärtat slår, hela jag blir pigg och alert. Outtröttligt matar jag på i ett tempo som är behagligt ansträngande och det känns som att jag kan fortsätta i en evighet.
- Uppleva! Löpningen ger upplevelser i stort och i smått. Bland de bästa finns ofta det enklaste. Det som jag är med om en tidig lördag morgon i en frostig skog. Med löpningen har jag också upptäckt nya platser. Reser jag, långt eller kort, har jag med mig löparskorna. När jag springer kommer jag längre än när jag går. Jag tar mig ofta bortom turiststråken ser både fint och mindre fint, men ofta det som är mer ”äkta”.
- Må bra! Som ni vet; det är toppen för konditionen och den fysiska hälsan att springa. Men för mig har löpningen även betytt så mycket för min psykiska hälsa. Stress och oro ramlar liksom av med fartvinden och måbra-hormoner boostar systemet och hjälper mig när det känns tufft. Det är en liten investering för stora hälsovinster!
- Utmaningar! Jag upphör inte att farsineras över människorkroppens möjligheter att klara av fysiska och psykiska utmaningar. Tävlingar är en slags utamaning och här finns det mycket att välja på – allt från snabbt och kort till långt, långt, långt. Det är kul och ger extra krydda. Men jag går även igång på utmaningar i vardagen: springa från plats A till B (som när jag sprang hem från flyget istället för taxi/flygbuss), springa längre än jag någonsin gjort, springa som ett form av resande. Tänk vad vi kan klara!
- Avkoppling! Och frikoppling! Under löpningen frikopplar jag min hjärna. Den som i vardagen jobbar så hårt med tänkande, analyser, samtal, ta in, relfektera, ge tillbaka… Den behöver vila ibland. Jag rensar och vilar hjärnan när jag springer. En utvilad hjärna gör bättre arbete, hållbarare arbete och mer glädjefyllt arbete.
- Det är en del av livet som människa! Har du barn – gör ditt bästa för att låta dem springa. Och fortsätta springa. Barn har löpningen naturligt. Det är ett transportsätt givet för oss människor och för barn ofta en del av leken. När barn blir äldre slutar de tyvärr många gånger att springa. Synd. Många vuxna tror därför att de inte kan springa och tröskeln för att komma igång är onödigt hög. Om vi däremot aldrig slutar springa behöver vi inte heller börja!
