Kanske du känner till karaktären Skalman? Sköldpaddan som är kompis till världens starkaste björn Bamse och den hariga kaninen Lilleskutt. Vad är det för särskilt med Skalman, tänker du kanske? Förutom att han verkar vara särdeles innovativ och uppfinningsrik och att han har en otrolig mängd användbara prylar i sitt skal? Jo, han är intelligent förstås, och eftertänksam – två bra förmågor som hjälper både honom och vännerna framåt. Men, så är det en sak till som markerar hans karaktär. Han har nämligen en ”mat- och sovklocka”.
Kanske du känner till karaktären Skalman? Sköldpaddan som är kompis till världens starkaste björn Bamse och den hariga kaninen Lilleskutt. Vad är det för särskilt med Skalman, tänker du kanske? Förutom att han verkar vara särdeles innovativ och uppfinningsrik och att han har en otrolig mängd användbara prylar i sitt skal? Jo, han är intelligent förstås, och eftertänksam – två bra förmågor som hjälper både honom och vännerna framåt. Men, så är det en sak till som markerar hans karaktär. Han har nämligen en ”mat- och sovklocka”.
Skalmans mat- och sovklocka ringer på förutbestämda tider och när den ringer finns det inget annat som gäller för honom. Han och hans vänner kan sitta i världens knipa, det kan vara hot om livet och risk för de värsta olyckor, men ringer mat- och sovklockan, då följer Skalman. Fyrkantigt kan man ju tycka, men det finns även något vi kan lära av honom.
Min poäng är inte själva ätandet och sovandet utan min poäng, och det jag tror att vi kan lära, är att prioritera det vi behöver för att fungera. Skalman behöver sina fasta mat- och sovtider för att vara sitt bästa jag, och du och jag vi kanske behöver något annat. Skalman sätter helt enkelt gränser och ramar runt sig själv i form av ”det här behöver jag”. Låt mig ta pauserna på jobbet som ett exempel. Jag vet att jag och flera av mina kollegor har som ambition att använda friskvårdstimmen, ta lunchpromenader och göra pauser i arbetet. Men trots att vi tänkt oss det blir det inte alltid av? Varför?
Många gånger för att vi inte prioriterar oss själva tillräckligt nog. Eller att vi inte ger kopplingen mellan våra behov och vad vi lyckas prestera tillräckligt stor betydelse? Jag är övertygad om att ifall vi ställer ”pausklockan” på ringning med jämna mellanrum och verkligen rättar oss efter den så tjänar vi en hel del på detta. Vi kommer naturligtvis att göra bättre arbetsinsatser för en trött hjärna jobbar inte lika bra som en pigg hjärna. Men dessutom, och kanske är det ändå viktigast, så kommer vi att ta hand om oss själva på ett bättre sätt.
Hur behöver din ”Skalman-klocka” ställas in? Vad behöver du för att fungera bra och hur kan du se till att det blir av?