Nej, det här inlägget handlar inte om mina tillkortakommanden när det gäller orientering (även om det kanske vore värt ett inlägg isig…). Det handlar om när objektiva sanningar inte stämmer med de subjektiva upplevelserna. När känslan är helt överlägsen all insamlad data – hur rätt och säker den än är.
Jag gillar verkligen att samla på fakta kring min träning. Redan tidigt började jag med träningsdagböcker, statistik över olika typer av pass, resultat och utvärderingar. Det följer mig nog som en röd tråd i livet; att jag vill ha koll, se progression och studera samband över tid. Sedan fler år tillbaka använder jag träningsklocka med smarta (och roliga!) funktioner som registrerar puls, tider, distans, mellantider, höjdprofiler, stegfrekvens – ja i stor sett allt. Kul och bra! Jag kan se vilka pass jag har kört, vilka tider jag har löpt på, hur min puls sett ut i förhållande till tempo osv. Jag tycker att jag lär mig mycket om mig själv och min träning, men…
Min klocka visar även hur det ligger till med min återhämtning. Jag kan vara allt i från ”Undertränad” till ”Mycket ansträngd”. För att räkna ut hur det står till så tar klockan hänsyn till hur mycket jag har tränat och vilat de senaste dagarna, med vilken intensitet jag har tränat, hur aktiv jag är i övrigt under dagen, samt några bakgrundsfakta som jag själv matat in som t e x ålder, normal träningsmängd, vikt osv. Detta kan stämma rätt hyfsat bra tycker jag, men det finns undantag, och det är där som verkligheten helt enkelt överträffar kartan.
Idag stack jag ut på en planerad morgonlöpning. Planen var att köra rätt så tufft; ett rejält pass med backintervaller. Klockan visade att min träningsstatus var ”Balanserad”, vilket är ett perfekt utgångsläge. Jag hade även en vilodag igår, så det såg rimligt ut. Ganska tidigt i passet kände jag dock att benen var tyngre än vanligt. Trötta, nästan lite möra faktiskt…
Det klockan inte tagit hänsyn till är att jag jobbade som en Duracell-kanin igår; det var intensivt och massor av saker att göra. Hjärnan jobbade mer än 100% kändes det som och dagen gick i ett rasande tempo. Den har inte heller tagit hänsyn till att jag faktiskt stoppade in två mäktiga styrketräningspass mitt i veckan och att de inte bara var jobbiga då, de var fortfarande kvar i benen i form av trötta muskler. Och sist men inte minst; det klockan faktiskt missar helt och hållet missar är KÄNSLAN. För när det kommer till att bedöma sin egen form och återhämtning så är känslan nog helt överlägsen. Min verkliga status var en helt annan än vad klockan beskrev. Jag var sliten!
Ibland behöver vi därför backa från planeringen och tänka om. Kanske får vi ta det lite lugnare eller lägga in någon annan träning eller rörelse idag? I morgon kan känslan vara en annan.