Min plan var att ta en veckas vila från löpningen. Förra helgen sprang jag ett marathon som även blev årets sista tävling. Därför tänkte jag denna vecka skapa tid för annan träning; kanske gå på några roliga pass, lite mer spinning, lite mer styrka, kanske en tur till simhallen. För att få lite variation och för att därefter ta omtag i löpträningen, med ännu mer motivation. Måndagen började bra med ett pass på spincykel tidigt på morgonen, men sen blev inget som tänkt.
Min plan var att ta en veckas vila från löpningen. Förra helgen sprang jag ett marathon som även blev årets sista tävling. Därför tänkte jag denna vecka skapa tid för annan träning; kanske gå på några roliga pass, lite mer spinning, lite mer styrka, kanske en tur till simhallen. För att få lite variation och för att därefter ta omtag i löpträningen, med ännu mer motivation. Måndagen började bra med ett pass på spincykel tidigt på morgonen, men sen blev inget som tänkt.
Natten mot tisdagen vaknade jag mitt i natten av att jag hade ont i halsen. Pang! Bara sådär utan förvarning. Okej, kanske inte så konstigt ändå med tanke på hur otroligt många runt om mig som är förkylda. Och kanske inte heller så konstigt att det drabbar precis efter ett martahon där kroppen har ansträngts hårt och inte helt återhämtad usätts för virus. Motståndskraften är väl inte den bästa.
Det känns som en lindrig förkylning och förhoppningsvis går den snabbt över, men den vecka som jag sett fram emot att fylla med en massa annan rolig träning har nu mest blivit promenader och lite lättare rörlighetsträning. Inte det sämsta, men inte heller det bästa. Så klart finns det tusen gånger värre saker som skulle kunna hända. Det gäller att ställa om och ”gilla läget” och göra det bästa av situationen.
Här om dagen tog jag min lunchpaus i form av en promenad. Kan jag inte träna så behöver jag ialla fall rörelse! Och trots att det kliar och drar i löparbenen så håller jag mig lugn till dess kroppen fightats klart mot alla virus.