Vi brukar prata om att ”kliva utanför boxen”. Ibland pratar vi om ”komfortzonen” eller ”bekvämlighetszonen”. Vi menar då ofta att vi ska utmana det där förutsägbara, det trygga, det invanda. Ibland tänker vi kanske att det låter lite bättre att vara utanför boxen. Att vara i boxen är inte riktigt lika ”bra”. Den som vågar kliva utanför boxgränsernas ramarna är mer ”rätt” än den som håller sig innanför.
Vi brukar prata om att ”kliva utanför boxen”. Ibland pratar vi om ”komfortzonen” eller ”bekvämlighetszonen”. Vi menar då ofta att vi ska utmana det där förutsägbara, det trygga, det invanda. Ibland tänker vi kanske att det låter lite bättre att vara utanför boxen. Att vara i boxen är inte riktigt lika ”bra”. Den som vågar kliva utanför boxgränsernas ramarna är mer ”rätt” än den som håller sig innanför.
Men, om det inte finns någon box finns det inget att kliva utanför!
Att vara inom sin box behöver inte alls vara fel. Har du ingen box har du ju ingen trygghet, inget att förhålla dig till, och inga gränser. Det är viktigt för oss att ha gränser och att veta vilka de är. Att vi har gränser och att vi känner till dem gör att vi kan säga ”nej” när vi behöver. Det gör att vi reagerar på sådant som är fel eller som känns orätt. Det begränsar oss och hindrar oss från att begå misstag, för att ta på oss för mycket, från att gasa när vi behöver bromsa.
Men, boxen kan också vara begränsande i negativ mening. När boxen blir för snäv och gränserna hindrar oss från att göra saker som vi vill eller behöver. Ofta hittar vi vår utvecklingspotential när vi kan töja på gränserna eller kliva utanför boxen.
Jag tror att alla har något som blir ”inboxat” på ett negativt sätt. Något där vi behöver utmana oss själva och kliva utanför ramarna. Men vi är alla så olika. Vissa har en stor och vid box och testar det mesta, vissa har en snävare box och håller sig till det som är invant och tryggt.
Ibland finns det en förutfattad mening om att ”kliva utanför boxen” handlar om att göra en massa hippa, vilda, galna grejer. Så behöver det verkligen inte vara! Det beror ju på hur boxen och gränserna ser ut. Att kliva utanför boxen kan för någon handla om att välja lugn och stillhet före action och äventyr.
Att töja på, eller om man så vill – utveckla, sin box är spännande och utmanande. Det är inte alltid lätt och i första stunden kanske varken bekvämt eller roligt men på sikt kan det göra oss mer motståndskraftiga och ”tåliga”. De påfrestningar som funnits utanför boxen kan komma inanför och blir inte alls lika jobbiga eller svåra – de belastar oss på så sätt inte lika mycket som tidigare. Vi vänjer oss vi något nytt och det nya blir kanske även det mer bekvämt.
I min box begränsas jag bland annat av att:
Jag gillar inte att vara nybörjare – jag har svårt för att inte kunna och än mer för att säga: ”jag kan inte det här än, jag är ny, hjälp mig”. Den begränsningen får som konsekvens att jag riskerar att missa roliga saker. Tänk om jag är nybörjare på något jag kommer att älska!
Lär känna din box
– Hur ser din box ut? Vid eller snäv? Vilka gränser har du – är du nöjd med dem? Hjälper de dig att avgränsa på ett positivt sätt eller hindrar och begränsar de dig?
– Vad vill du utmana i din box? Vad skulle du kunna utveckla dig på ett positivt sätt?
– Vad behöver du utmana i din box? Finns det något i din box som faktiskt inte får dig att må bra, eller fungera bra?
Jag kommer under några veckor nu att försöka utmana min egen box – töja lite på gränserna, eller kliva över. Häng med du också – utifrån din box, dina gränser och vad som finns där utanför för dig!