Sommarledigheten närmar sig med stormsteg och jag ser verkligen fram emot en skön och lagom aktiv sommar. Tyvärr får jag ofta kommentarer och lätt ironiska frågor när jag ”envisas” med att träna under semester och ledighet. ”Men ska du springa NU??? Kom igen, du är ju leeeedig!” – lite så kan jag få höra ibland. Som om det skulle vara likhetstecken mellan ledighet och inaktivitet. Som om någon annan bättre skulle kunna definiera vad som är ”rätt” att göra på en ledighet.
Go with the flow!
Stockholm marathon har nyss avverkats och många känner sig, med all rätt, nöjda efter ett väl genomfört lopp. Grattis – så BRA ni är! Några känner sig säkert extra nöjda, kanske för att de klarade distansen för första gången, kanske för att det blev ett nytt personbästa, kanske för att det bara var ett härligt lopp. Sedan finns det säkert även de som känner sig besvikna.
Utmaning – igen!
”What if it works?!” Som jag skrev om i tidigare inlägg så försöker jag ändra mitt ”mindset” till att bli mer öppet för möjligheter och att våga ta chanser (risker???). Jag vill göra det i olika sammanhang för att lära känna, och även utvidga min box – utmana och tänja på mina gränser. Jag tror nämligen att det är utvecklande för mig. Men, det är inte alltid bekvämt, för det är ju som oftast skönast att göra det jag är van vid…
Positivt fokus!
Som jag skrev i tidigare inlägg (länk här) så har jag en tanke om att utmana min egen ”box” lite mer just nu. Det är läge för det eftersom livet är i balans och jag vill ha lite utmaningar. Jag vill se vad som finns utanför de gränser jag har just nu och vad som händer om jag kliver över dem. Så jag ville utmana min svårighet i att vara nybörjare.
Inuti eller utanför boxen?
Vi brukar prata om att ”kliva utanför boxen”. Ibland pratar vi om ”komfortzonen” eller ”bekvämlighetszonen”. Vi menar då ofta att vi ska utmana det där förutsägbara, det trygga, det invanda. Ibland tänker vi kanske att det låter lite bättre att vara utanför boxen. Att vara i boxen är inte riktigt lika ”bra”. Den som vågar kliva utanför boxgränsernas ramarna är mer ”rätt” än den som håller sig innanför.
Ett nytt förhållningssätt till livet!
För ungefär ett år sedan var jag på väg mot mitt livs hittills största krasch. Jag hade inte riktigt pejl på att jag låg så nära gränsen. Jag hade en tuff period på jobbet med ”många bollar i luften”, högt ställda krav – både från mig själv och andra, intensiva arbetsdagar med många idéer i huvudet. Lägg till det även en satsning inför ett antal olika lopp, aktiva familjedagar, vardagslivets olika prövningar mm.
Trött?
Yes! Idag var första träningspasset på länge då jag verkligen kunde trycka på och köra hårt, utan smärta i foten. Jag känner att jag har använt den, men det är en skön trötthetskänsla istället för smärta. Underbart!! Och apropå trötthet; jag har i några dagar känt mig mycket tröttare än vanligt. I hela kroppen och knoppen. Seg och orkeslös. Men efter detta tuffare pass finns en ny, bättre och behagligare trötthetskänsla.
Med eller utan marginaler?
Den här veckan har jag lyckats boka riktigt tight i kalendern. Det är en salig röra av jobbrelaterade och privata grejer. Mycket som är roligt och som ger energi, medan somligt är tuffare och mer utmanande. Veckan är i princip utan marginaler. Inte bra!
Laddade batterier
Lediga dagar är tänkta att ge möjlighet till återhämtning och vila. Det är meningen att vi ska kunna ladda batterierna igen och bli redo för lite mer arbete och ansträngning. Men det är inte alltid givet att lyckas med det. Ibland kan en nästan känna sig tröttare efter ledigheten än innan. Mitt arbete innehåller få fysiska moment, och är till 100% ett inomhus jobb. Därför blir jag extra nöjd när jag kan vara i rörelse och dessutom utomhus på mina ledig dagar. Den här helgen blev riktigt bra och jag är redo för en arbetsvecka igen.
Att ta omtag
Och med en SUCK konstaterar jag att jag får hålla mig lugn ett tag till…
För någon månad sedan fick jag veta att jag led av platar facsiit, en skada tillföljd av överbelastning i senan som går längs med undersidan av foten. Som så många andra överbelastningsskador så kom den smygande och med facit i hand hade jag kunnat lyssna lite bättre på kroppen och kanske avstyrt en längre skadeperiod. Kanske, kanske hade någon veckas alternativ träning varit smart…
PARTNERINNEHÅLL